Katrineholm-Stora Malms Hembygdsförening

2012-01-17 • Ulf Malmkvist

Ett nytt lokalhistoriskt museum

År 2008 påbörjade Katrineholms kommun uppförandet av en cirka 18 x 8 meter stor byggnad vid hembygdsgården Stora Djulö, strax intill infarten mot teaterplatsen. Den ursprungliga tanken var att den nya byggnaden skulle användas av hembygdsföreningen till förvaring och utställning av alla föreningens utrymmeskrävande jordbruksmaskiner för att visa jordbrukets utveckling genom århundradena.

I samråd med kommunens företrädare beslutade emellertid föreningens styrelse att istället ta tillfället i akt och bygga upp ett helt nytt, lokalhistoriskt museum för att praktiskt visa socknen Stora Malms, och därmed också tätorten Katrineholms historia från urtid till modern tid.

Finansieringen
Ett så omfattande projekt krävde naturligtvis ekonomiska resurser, vilket föreningen löste genom försäljning av en mer än 30 år gammal donation från antikvarie Gösta Kellgren, Stockholm.

Huvudparten av föremålen i donationen hade under alla år legat nerpackade i kommunens arkiv i brist på en ur försäkringssynpunkt lämplig visningslokal. Föremålen var dessutom i ”högreståndsstil” och passade inte in i hembygdsföreningens byggnader, som utan undantag är i allmogestil.

Gösta Kellgrens minne hedras med bild och text i det nya museets entré.

Tre år av intensivt arbete
Nu vidtog ett intensivt arbete med att grundinreda den nya museihallen under ledning av en tillfälligt sammansatt kommitté med föreningens ordförande som sammankallande. I kommittén ingick bl.a. medlemmar med erfarenheter från uppbyggnad av museer, lärare och en elev från Duveholmskolan, järnvägshistoriker, industriledare och självfallet representanter från föreningens fastighetskommitté, ”Gubbdagis”, som skulle utföra det praktiska arbetet. Inga Eggerud bidrog också med sin forskning om stadens industrihistoria.

Fastighetskommitténs verkstad fick en rejäl upprustning med nya maskiner och verktyg och stora mängder virke inköptes. Råd och anvisningar från byggindustrin inhämtades liksom från Sörmlands Museum.

Tillgänglighet och säkerhet
Den nya byggnaden kunde lätt göras tillgänglig för rörelsehindrade, även för den som transporterar sig med rullstol eller s.k. permobil och alla utställningar ligger i bottenplanet. Vindsvåningen används enbart som förråd för material och utställningsföremål, som för tillfället inte kan visas.

Räddningstjänstens synpunkter har beaktats och byggnaden kan snabbt utrymmas om olyckan skulle vara framme.

Ett levande museum
Från allra första början var museikommittén enig om att det nya museet skulle planeras så att möjligheter finns för nya utställningar så snart material finns tillgängligt.

Ett önskemål som t.ex. ännu inte kunnat uppfyllas, är en utställning om de industrier, som sysselsatte huvudsakligen kvinnor på 1900-talet. Museikommittén tar därför tacksamt emot föremål och fotografier från dessa industrier.

"Innan staden byggdes"
För några år sedan genomfördes ett ganska unikt projekt av några i föreningsstyrelsen i samarbete med stadsarkitektkontoret och lantmäteriet. På den senaste stadskartan projicerades i samma skala en mycket detaljerad karta från 1800-talet, då järnvägen ännu inte kommit till bygden och allt var ren landsbygd.

Alla nu försvunna torp inom den nuvarande stadsbebyggelsen finns inlagda med sina ägogränser, uppodlad mark, betesmarker och skog. Därtill syns också de ursprungliga vägarna mellan gårdarna och landsvägarna.

Kartan finns nu uppsatt strax innanför entrén och väcker stort intresse, särskilt bland skolungdomarna, som här kan se på vilken gårds ägor deras hem eller skola nu ligger.

En bygd fylld av minnen från stenåldern
Folkskoleläraren Enoc Lindahls stora samlingar av stenyxor och andra redskap från stenåldern erinrar om de första innevånarna i Stora Malm. Därför var det helt naturligt att börja med en utställning om stenåldern och att den skulle ges stort utrymme.

En stenig strand med vass och en mer än tusenårig stockbåt från bottnen av sjön Nimmen i trakten av Strångsjö, fick bilda bakgrund till en stenåldersjägares tillfälliga boplats. Hans vindskydd av flätat pilträ och vildsvinsskinn (beredda på gammalt sätt av ”gubbdagis"), bygger på uppgifter från utgrävningar. Här visas också bl.a. spjut och pilar, tillverkade på samma sätt och med samma material som på stenåldern. Detta tack vare de fynd som gjordes vid den vetenskapliga undersökningen av stenåldersmannen ”Ötzi”, som med hela sin utrustning legat infrusen i de italienska Alpernas glaciär under 6000 år.

Stora hopp i tiden – primitivt jordbruk, jakt och fiske
Som en övergång till relativt sett moderna tider, visas en liten samling av primitiva redskap för jordbruk, jakt och fiske, från grävkäpp till järnskodd plog, lie och slaga. Där finns kräftburar av flätade vidjor och gruvliga fällor. För den som vill fördjupa sig i detta ämne, finns en större utställning i byggnaden tvärs över gårdsplanen.

Järnvägen kommer till bygden
Järnvägens tillkomst är själva grunden till att staden byggdes. Den utställningen har därför också givits stort utrymme. Järnvägshistorikerna har här med hjälp av ”gubbdagis” byggt upp en vänthall i tidsenlig stil från en av de små järnvägsstationerna i vår närhet. Hela det invecklade spårsystemet med alla små stickspår till olika industrier finns med, liksom förstås alla de nu nedlagda järnvägsstationerna i närområdet. Det är gott om interiörbilder med folk från olika järnvägsstationer i början av förra seklet. I vänthallen finns också en tidsenlig biljettexpedition och en specialtillverkad gjutjärnskamin för uppvärmning av just väntsalar och skolsalar.

Den första stora industrin
Tack vare järnvägens tillkomst öppnades möjligheterna att etablera transportkrävande företag i orten. Detta lockade statarsonen från Dunker, Carl Fredrikson och restaurangägaren August Finlöf från Gnesta att starta den första riktiga industrin i orten, en trävaru- och snickerifabrik.

Historien om denna fabrik, dess ägare och produkter har i museet fått en egen utställning. I en uppbyggd herrumsmiljö visas bl.a. en komplett herrmöbel ”Diplomat” som tillverkades och salufördes i början på 1900-talet. Den återfinns också i ”Fredriksons” möbelkatalog, där museets besökare själva kan söka och kanske finna att en egen möbel också är tillverkad av ”Fredriksons”.

Även efterföljande träindustriers historia berättas i Inga Eggeruds samlingar av bilder och handlingar från dessa företag.

Ett möblemang från Fredrikssons Snickerifabrik.

Stationsinspektor Fägerskiölds stora ”klipp” – Gustaf Robert Grönkvist
Fägerskiöld hade tydligen egna hästar och sökte efter en bättre hovslagare och smed än de som fanns i trakten. I Närke fann han vad han sökte, smeden och smedsonen Gustaf Robert Grönkvist, som lockades till det unga Catherineholm. Fägerskiöld godkände själv i egenskap av ordförande i byggnadsnämnden ritningarna till Grönkvists första lilla smedja.

Så småningom skulle denna blygsamma början och ett givande samarbete med grossisten, inköparen och säljaren August Kullberg leda till etableringar av flera stora metallindustrier och gjuterier i staden, bl.a. Grönkvists Mekaniska verkstad, SKF, Grönkvists Gjuterier, Pumpseparator, Alfa Laval, Sandbäckens Mekaniska i nu nämnd ordning.

Carl Fredriksson (1843-1910) och August Kullberg (1852-1913).

En samlande utställning om stadens metallindustrier
Historien om Grönkvist och samarbetet med August Kullberg inleder en samlande utställning om dessa metallindustrier, som har ett gemensamt, gjuteritekniken. I den fortsatta delen av utställningen visas gjuteriteknik från formning till färdigt gjutgods och i bakgrunden finns utställda färdiga produkter från ovan nämnda metallindustrier, en stor båtmotor från Grönkvists Mekaniska, otroliga monster till motorgräsklippare från ”Pumpen” o.s.v.

Utställningen om metallindustrierna avslutas med den kända ”Sandbäcksmotorn” från Sandbäckens Mekaniska, som var kraftkälla till tröskverk och mindre sågverk.

Gemensamt för alla dessa maskiner är att de kan startas och fungerar efter att ha renoverats av föreningens ”gubbdagis”. Det finns gott om bilder med interiörer och industrianställda i arbete.

Fritid – lagstadgad semester
Den avslutande utställningen handlar om när lagstadgad semester infördes. Vad skulle man ta sig för med denna plötsliga ledighet? Cykelsemester var ett alternativ, ett annat var att ge sig ut med campingvagnen ”Alfredo”, som tillverkades av Svenska Karosseriverkstädernas fabrik vid Oppundavägen. Här visas också en del av dåtidens campingutrustning, som säkert många känner igen.


Den s.k. Alfredovagnen med inredning.

Äntligen invigning med högtidligt öppnande
På ”Hembygdsdagen” den 21 augusti 2011 var det äntligen dags för invigning. Väldigt många intresserade hade samlats och fördrivit tiden med att bese samlingarna i Stallmuseet, utställda maskiner, traktorer och gamla fordon. Efter ett invigningstal låste kommunalrådet Göran Dahlström upp entrédörren med en nyckel i blå-gult band och förklarade det nya museet invigt. I samma ögonblick fylldes lokalen med musik av ukulelegruppen DaCapo från väntsalen i järnvägsutställningen. Hela museihallen blev omedelbart full med intresserade besökare, som sedan avlöstes av andra hela eftermiddagen.

Ja, det blev verkligen en lyckad invigning och vi som arbetat med museet drog en suck av lättnad.


Hembygdsföreningens ordförande Ulf Malmkvist och kommunalrådet Göran Dahlström vid invigningen.

Stort intresset för guidningar
Tack vare information vid varje utställning kan det nya museet med behållning besökas även utan guidning men givetvis ger det mer med kunniga guider. Särskilt viktigt med guidning är det med skolklasser. Därför har, parallellt med det praktiska arbetet med museet, ett antal föreningsmedlemmar studerat traktens historia och är nu väl skickade att guida i det nya museet.

Sedan invigningsdagen och skolstarten har åtskilliga grupper, skolklasser, pensionärsföreningar och företag guidats i museet. Särskilt lämpligt blev det för de årskullar, som börjat höstterminen med att studera ämnet ”Din hemtrakts historia”. Lärarna har uttryckt sin tacksamhet.

Även ”museiproffs” har besökt museet och framfört sin beundran över vad som kan åstadkommas med relativt små medel om bara viljan och kreativiteten finns.

Inte vinterbonat
Genom att byggnaden inte är vinterbonad, kan inga visningar genomföras under senhösten och vintermånaderna men redan från mitten av april och t.o.m. oktober finns möjlighet till guidade visningar.